ekoreko

 

så startade det handla ekologiskt ekologiskt 2008

2008-06-09

Jag vill härmed bara visa att Eko Reko finns och pressa mig själv till att bygga vidare på denna sajt om ekologiska val.

Mitt mål är att alla som förstår svenska (till att börja med) via ekoreko.se lättare ska kunna välja ett ekologiskt och rekorderligt alternativ hellre än någon av alla de andra förbenat nedsmutsande produkter som härbärgerar vår värld, här och nu.

Ja, om ingen sett det hittills, det är oliver som symboliserar Eko Reko. Det var på grund av denna underbara frukt, ekologisk såklart, som Eko Reko startades.

Om du har tips om något som rör ekologiska temat, t.ex. produkter, försäljningsställen, artiklar eller böcker, maila gärna oss på info [snabela] ekoreko.se.

Vi kommer ständigt att uppdatera.

2001 köpte vi ekologiska bananer och ekologisk mjölk.

Vi (jag, min sambo och vår son) drog kraftigt ned på köttet, då all naturfrämmande kötthantering verkligen äcklade oss.

 

Jag, framförallt jag, började läsa alla de där tidigare förbisedda artiklarna om ekologi och kemikalier i vår närhet. Tog fram de gamla biologiböckerna och färskade upp min plastproduktmatade hjärna och började hitta tillbaka. Jag startade en sjuhelsickes predikan inom familjen om hur fel ute vi var med att äta den här onaturliga och ganska säkert ohälsosamma maten fullmatad med ämnen jag inte ens kunde slå upp i vår ett par år gamla nationalencyklopedien. Naturligtvis, efter några välorerade veckor, fick jag igenom mina krav. Nu skulle vi ta vårt eget ansvar, både för vår hälsa och vår miljö.  Maten var viktigast - där börjar vi!

Vi letade och stretade, ringde och surfade, frågade och uppmanade. Det var inte lätt. Det var rent ut sagt ett helvete. Inte blev det bättre av att vi bodde i en liten turiststad på norra västkusten som trodde ekologi var "nå't sån't där modernt påfund".

 

Köttet slutade vi helt med men fisken och äggen fick vara kvar. Vårt företag blev lidande, då vi la mer och mer tid på att hitta ekologisk mat men också av att poängen med att tjäna pengar och göra högre och högre vinst hade liksom bleknat i ljuset av det ekologiska och rena. Det oförstörda.

2002, sen sölig vinter, snubblade vi över en pytteliten livsmedelsaffär i Göteborg.

Fram på Nordenskiöldsgatan. Fram är ett kooperativ och säljer bara ekologiska varor - med några få undantag.

 

Jag glömmer aldrig första gången jag klev in i denna ocean av ekologiska och giftfria varor. Maten såg ut att glänsa av ära i sina jutesäckar och papperspåsar. Äran av att få vara ekologisk. Inte skada andra - bara glädja.

Jo, lite fjantig är jag men tänk er in i min situation. Vi hade inte ätit ordentligt på nära ett år och vår son klagade jämnt på bristen på "normala matpaket". "All ekologisk mat är ju så tråkig".

 

Nu stod vi där med allt ifrån ekologisk pepparrot från Halland till ett berg av ekologiska kakpaket och godis från tyska producenter. Ni kan ju kanske själva förstå hur vår son, nio år, reagerade. Men inte var det bara han. Vi handlade så mycket att personalen har nog aldrig glömt oss sedan den gången.

 

Vi återkom varannan månad med samma enorma entusiasm och lämnade med lådor av mer varierande kost för var gång. Vi upptäckte mat som vi inte längre trodde fanns och mat som vi aldrig hört talas om. För att inte tala om deras örter. De har ett utbud av ekologiska örter som är bättre än vilken affär som helst i Frankrike, som är örternas land. Jag kan också nämna, lite tyst, att de är billigare än de konventionella. Men bara lite tyst ... Fram har inga stora lager.

 

Nu kan det väl tyckas att allt var frid och fröjd för den lilla ekologiska familjen i Lysekil. Fram i Göteborg en gång varannan månad och vårt eget företagande resten. Vi köpte all mat som var ekologisk. Ja, vi överkonsumerade faktiskt. Det höga priset var inget hinder, vi prioriterade helt enkelt om. Hellre god ekologisk mat hemma än oekologisk ute. Vi äter aldrig ute längre och vi mår som prinsar.

Men med en övergång till ekologisk mat innebar det inte bara att våra kroppskörtlar blev renare. Tankarna blev det också. Vi började således att ifrågasätta. Vi ifrågasatte produkterna vi själva sålde och förbrukade i företaget, resten av hushållet; kläder, möbler, husgeråd och allt det där andra vi köpte som inte gick att katogerisera och som jag idag inte ens kommer ihåg att vi köpt eller haft.

 

Naturligtvis blev det ju företaget som inte kunde svara för sina oekologiska val först. Dels var det ju produkter och material som användes, helt onaturliga och på tok för mycket av allt. Men framförallt var det ju all tid vi lade ned på företaget istället för att ägna oss att lokalisera allt ekologiskt som fanns bakom till synes osynliga dörrar. Inte hade vi en tanke på att pengar måste in för att vi ska kunna handla all den där dyra ekologiska maten. Jo, det hade vi naturligtvis men "det löser sig".

 

Vi lade ned företaget och sålde den stora fyrhjulsdrivna bilen och blev fria. Studierna togs upp igen och efter att ha bott hemma hos min sambos föräldrar i några månader hyrde vi ett litet gårdshus om 33 kvm. Vår son fick enda rummet och vi hade vår säng nästan mitt i en passage. Så levde vi i nästan ett år.

 

Studierna gav vishet men inte tillfredsställelse. Sparkassan var nästan tom och vi visste inte vart vi skulle ta vägen i livet, det kändes som vi bara gick och väntade. Det ekologiska valet var en självklarhet för oss men nästan det enda vi kunde handla var ekologisk mat och det kändes inte ekologiskt att åka till Göteborg varannan månad. Varje gång vår son behövde nya kläder var en plåga. Vi kunde sitta i veckor och leta på internet men det slutade alltid med en enorm frustation och en dag i lysrörspipiga klädaffärer. Och än idag har jag inte löst den biten. Det blir istället mottot: handla kvalité och mindre.

2003 hyrde vi ett hus i Provence i tre månader för våra sista sparpengar. 

En distanskurs i franska med studielån fick lösa vår överlevnaden. Vår sons skolböcker stod nog för hälften av lastvikten i bilen och vår svenska ekologiska mat för resten den dagen vi reste, 20 december.

 

Vi hade sett framemot sol och värme i tre månader. Här skulle vi fundera över våra liv och beslut skulle fattas om hur vi skulle gå vidare. Vi anlände runt midnatt, två dagar innan julafton, till denna minimala provencalska by som redan under romartiden var en viktig rastplats på vägen mellan Italien och spanska gränsen.

 

Jag minns att jag tänkte att det var ett sammanträffande att det hade snöat där just den dagen vi kom och att det var nog den sista snön vi skulle se för den vintern. Inte visste jag att den lilla pudersnön som där låg hade legat där i en vecka och skulle ligga ytterligare en eftersom det var så jäkla kallt.

 

Vi hade varit i Provence ett par gånger tidigare, en het junivecka och en ännu hetare augustivecka. Då hade vi sett alla dessa förfallna hus som ingen bodde i och hade inte den minsta aning om att det var just ett sådant hus vi hyrt. ”Pittoreskt maison de village (byhus) med all gammal charm kvar” hade det stått i hyresannonsen som vi nappade på direkt. När vi stod ouppackade på bottenvåningen i detta 1200-tals hus som mer liknade en förhistorisk grotta än en bostad på 2000-talet kände jag att tårarna började komma.

 

Förfäran förvandlades dock till beundran. Beundran av att detta ociviliserade land visste mer om ekologi och miljö än miljömedvetna Sverige. De fransoser vi träffade trodde att vi bara hade ekologisk mat i Sverige. Naturligtvis var vi tvungna att upplysa dem om verkligheten och krossa deras illusioner om ett grönt Sverige. Fransoser sammankopplar också starkt ekologiskt val med hälsa. C'est claire!

Under dessa tre månader hittade vi så mycket ekologisk mat att vi inte trodde det var sant. Det såldes ekologiskt till och med på marknaderna. Allt fanns men ingen mat var från storproducenter. Änglamark och I love eco kan inte konkurrera med detta. Ekologiska champinjoner som odlas i Paris katakomber, ekologiska helfärska iranska dadlar liggandes i en mindre papplåda, ekologiska clementiner med lite blad och kvistar kvar, ekologiska bagerier väldoftande av pain au levain och croissants, restauranger med enbart ekolologisk mat, underbara ekologiska vingårdar med seriösa vinodlare med ett genuint intresse för ekologi och miljö och alla dessa ekologiska ostar där bara doften kunde stilla längtan. Allt åt vi under denna underbara vinter i vår kalla grotta som förvandlats till ett matparadis med en ständigt sprakande kamin.

 

Den stora franska ekologiska livsmedelskedjan, BioCoop med affärer på var tredje mils avstånd avlöser varandra med enskilda näringsidkare som driver mindre ekologiska livsmedelsaffärer med fullt utbud men med lite högre priser än BioCoop. De små kallar sig för något som: Tout Bio, La Vie Claire, Planète Bio eller Bio Nature. Det var just på Tout Bio vilken ligger i Saint Maximin de la Sainte Baume som vi införskaffade våra råvaror till våra första riktigt goda måltider. Sedan dess har det bara blivit fler och fler.

 

”Oh, jag älskar oliver”, sa min sambo och packade en dag upp ett platt paket med svarta skrynkliga oliver som han handlat just på Tout Bio. Själv har jag alltid hatat oliver. Äckliga uppsvällda hala kulor som ligger i någon typ av sörjig saltlake och smaken som sprider sig i munnen när de smätter sönder är bara besk och salt. Avskyvärt!

Men dessa var annorlunda. De låg inte i någon saltlake utan var vakuumförpackade. Svarta och skrynkliga tillsammans med en liten pöl olivolja och ett lagerblad i en 500 grams förpackning. Naturligtvis med kärna.

 2008 kommer bli det stora ekologiska året.

Jag vet inte hur många kilo oliver vi åt under dessa tre månader i Provence men jag vet att vi idag tillsammans förbrukar cirka tre kilo i månaden, ett kilo per man. Nu äter vi inte bara oliver, rakt upp och ned. Nej, vi gör tapenade på dem, en sorts olivröra med vitlök och örter. Det är vårt enda pålägg på bröd sedan mitten på 2004. Vi älskar det, alla tre, och har inte en tanke på att gå från denna, naturliga gåva, till hushållsost igen.


Inte ville vi åka till Provence varannan månad och köpa 6 kilo oliver. Vi öppnade naturligtvis företagandet igen och startade Eko Reko och började importera oliverna. Meningen var att vi skulle sälja dem i Sverige men än har vi inte kommit dit. Oliverna håller i ett års tid så det blir en sisådär 40-50 kilo ekologiska oliver som beställs per gång. Hela frakten fram till Göteborg går via tåg och båt.

 

När vi startade företaget löste vi också domänen ekoreko.se utan att egentligen ha något speciellt syfte med den – förrän nu.

 

Nu var det faktiskt tre månader sedan vi åkte till Göteborg för att handla mat. Mängden ekologiskt i livsmedelsaffärerna har ökat dramatiskt detta året och så även i lilla Lysekil. Trots att vi har tjatat på butikscheferna har ingenting hänt förrän nu. Varför det är så kanske beror på min ouppskattade framfusighet men jag hoppas att det ekologiska snart inte bara är ett ekologiskt val utan det enda valet.

 

Denna vecka har jag läst den nya damtidningen Eco Queen och det var p.g.a. den som jag fattade pennan och hoppade ut på nätet med mina nu länge tänkta idéer. Jag gillar normalt inte modeblaskor men jag stöttar allt som är ekologiskt.

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem” så länge de är ekologiska.

 

Camilla Niklasson